Tacksamhet – 2 dagar efter bilolyckan

Tacksamhet….


Det gick i 60 km/h, kanske inte rallyfart direkt, men tillräckligt fort för att kunna bli en tragedi. Men jag hade tur. Jag känner tacksamhet.

Detta ord som är så mycket mer än bara ord. Det är en känsla av värdighet och lycka att vi är nöjda med det vi har. Det är hur häftigt som helst att vakna upp och fylla sig själv med tacksamhet. Eftersom denna känsla gör så mycket positivt med hur restan av vår dag kommer att bli, så har det blivit en del av min morgonrutin (som jag kommer tipsa om framöver).

Jag var med om en bilolycka där jag krockade med en bil framför mig. Ingen i den bilen eller jag kom till skada. De hade en stor bil jag hade en liten Mazda 2, som knycklades till rejält. Hela framsidan blev intryckt och bilen fick skrotas. Bilen gick sönder, men inte jag. Kan ni tänka er att nu när chock och smärtor lagt sig någorlunda och hela krocken och tankarna kring den har lagt sig, så fylls jag av tacksamhet av att vara vid liv.

Många framgångsrika entrepenörer och idrottspersoner visualiserar och affirmerar sin framgång, men även använder just känslotillståndet tacksamhet som ett mentalt verktyg till framgång och lycka! Hur då? Töntigt!?!

Tacksamhet ligger utan för ditt ego och är ett underbart tillstånd som tack vare vår hjärna som med hjälp av amygdala skickar en homonell cocktail av hormoner dopamin, testosteron, endorfiner. Denna blandade cocktail upplevs av vår fysiologo och hjärna som ett klart och fint tillstånd där vi inte kan känna oss arga, förminskade utan enbart lyckliga.

Att vara lycklig är inte en rättighet, det kräver ett personligt anvar och en gnutta insikt hur vi förhåller oss till det som är och sker omkring oss och inte tvärtom. Vi är aktiva och selektiva i våra tankar och oftast väljer lycka.

Efter att jag lyft huvudet från krockkudden och insett jag hade krockat… och jag klev ur ”vraket” och trots adrenalinkicken och smått något smått förvirrad fylldes jag av en längtan efter att få hålla om mina barn och sambo. Jag kände lycka att vara vid liv och jag fylldes av tacksamhet.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *